Levande Kommunikation

Malin Ekelund

”Hur vi bygger bort glastaket” är en önskvärd utbildning

Så är det dags igen – för ytterligare ett kvinnligt nätverk: ”Women up”. Det har sina rötter i USA och Hillary Clintons råd för kvinnligt ledarskap. Den svenska grenen startades av Maud Olofsson 2014.

Nu ska kvinnor återigen utbildas, stärkas i sitt ledarskap och få råd från proffsiga mentorer för att gå vidare och lyckas i sin karriär.

Allt gott och väl, men hur länge skall detta utbildande, nätverkande och stärkande pågå? Det är omgivningen, förutsättningarna och nuvarande strukturer som behöver ändras och utvecklas. Inte främst kvinnorna. De är redan kompetenta så räcker till och blir över.

Läser om nätverket Women up i Svenska Dagbladet. Den som intervjuas mest är en man – Börje Ekholm, avgående VD på Investor.

Men, han säger en riktigt bra sak: ”Vi måste skapa förutsättningarna för kvinnor att lyckas.”

Och där sätter han fingret på den springande punkten: Det är företagsledningarna, styrelserna och valberedningarna som måste ändra sitt sätt att rekrytera och befordra.

Jag menar att de nätverk och utbildningar som behövs inte är Women up och liknande. Det är istället ”Nätverket för framtidens valberedningar”, ”Kursen om att söka efter och hitta rätt ledamöter”, eller ”Så breddar du synen på styrelsekompetens”.

En och annan utbildning på ämnet ”Hur vi bygger bort glastaket” hade inte heller skadat.

En satsning som är bra är nätverket #tackanej.  Det är män som vägrar ställa upp i paneler och liknande om de är helmanliga. Sådana initiativ är bra och behövs. Sådana initiativ sätter press på rådande strukturer och alltför bekväma rekryterare.

Konsten att beskära

Ger dina kunder dig ett optimalt resultat för ditt företag? Har du affärskontakter som är bra för din firma och drar in tillräckligt med intäkter för att de skall vara relevanta? Eller har du kunder och kontakter som kostar dig mer än de smakar?

Det kan ibland vara svårt att avgöra vilka kunder eller partners som verkligen är lönsamma. Några kanske man har kvar av gammal vana, trots att de inte drar in affärer. Andra kanske är så trevliga att man behåller dem bara för det. Men, om kunder börjar ta mer tid och energi än vad de ger tillbaka, då är det dags att göra något åt saken.

Har själv ställt mig dessa frågor den senaste tiden:

  • Hur mycket tid lägger jag på den här kunden?
  • Hur mycket drar den in i intäkter?
  • Varför har jag en relation med de här partnern?
  • Genererar detta intäkter, eller lägger jag oproportionerligt mycket tid på något som jag vet i sista änden inte ger mig intäkter?

Nu är det tid för beskärning i naturen. Gamla grenar skall skäras av för att de som är kvar ska växa och ge bättre med frukt.
Behåll de kunder och partners som är bra för dig. Som ger dig intäkter, energi eller nya kontakter. Men, lägg inte din tid på sådant som kräver mer än det ger. Din tid är alltför dyrbar för att slösas bort.
Fundera över vad som behöver beskäras i ditt företag.

Medarbetarna kan vara företagets största tillgång

Jag var på en restaurang igår som ingår i en ganska stor kedja, där man starkt betonar att man visar stor och personlig omsorg om varje gäst och kund.
Och vi blev mycket väl omhändertagna av vår servitör.

Idag var vi på en annan restaurang som ingår i samma kedja, men ligger i en annan del av stan. Och då fick vi ett helt annat bemötande. Servitrisen var ouppmärksam, maten var inte helt OK och vi kände oss ganska dåligt behandlade som gäster.

Att det kan vara så olika i ett och samma företag. Allt beroende på om medarbetarna följer företagets värderingar eller inte.

Harry Selfridge, som grundade varuhuset Selfridges, skrev en gång att ”A great department store must always depend vitaly upon its staff.”
Och det är så rätt. Personalen kan antingen lyfta och förädla företagets alla mål och värderingar genom sin attityd och inställning, eller så kan personalen på ett litet ögonblick rasera allt förtroende som man byggt upp hos sina kunder.

Dina medarbetare kan vara företagets största tillgång eller dess värsta belastning. Hur ser det ut i din grupp? Hur jobbar ni med värderingar och bemötande av kunder? Är det viktiga frågor hos er?

 

Man måste bli konkret

Besökte ett cup cake fik här i London idag. Gick dit för att jag hört om ägarens driftighet och marknadsföring ända från England till Sverige. På fiket mötte jag Petra från Holland. Hon var också på inspirationsresa i London. ”Man måste hålla sig a jour med det senaste”, som hon uttryckte det. Petra hade också hört om ”Primrose Bakery”.

Petra jobbar som egenföretagare och driver en firma som hjälper nya företag med etablering och marknadsföring. Hon hade jobbat i många olika länder med allt från hotell till restaurang.

Det handlar om att genomföra saker och ting, sade hon. Man måste bli konkret. Om man ska lyckas i affärer, så kan man inte bara hålla på och visionera och prata. Man måste få ner det till en konkret handlingsplan.

Själv älskar jag att göra-listor. Kan inte gå från ett möte utan att ha bestämt vad både jag själv och alla andra skall göra härnäst och till nästa gång vi ses.

Tänker att det är jätteviktigt. Om man inte blir konkret och skapar sina att göra-listor, så är det lätt att man tappar bort allt man visionerade om och planerade att uppnå.
Ibland kan man anses som lite trist och basic bara för att man hela tiden påminner om att man måste blir konkret. Men, utan handlingsplaner stannar utvecklingen av. Det räcker inte med att prata. Man måste agera också.

Dessutom undviker man olika tolkningar efter ett möte om vad man egentligen kommit fram till ifall man direkt formar vem som ska göra vad.

Fram för fler listor! Mer verkstad och mindre prat. Men, tack Petra, för en trevlig, givande och konkret fikastund!

Petra från Holland

Investera för framtiden

Träffade idag Rebecca Sycamore som är chef för insamling och kommunikation på välgörenhetsorganisationen St Mungo´s Broadway i London. En driven kvinna med bakgrund i socialt arbete, men som nu jobbar med fundraising.
Hennes team samlar in nästan 100 miljoner kronor årligen till organisationens sociala arbete. Men, just nu ger de bara vidare cirka hälften av pengarna. Resten investerar de i fundraising-teamets arbete med organisationsbygge, know how och ny personal för att rusta inför framtiden.

Först tyckte jag att det lät jättekonstigt att bara 50% av de insamlade medlen gick till relevant verksamhet (I Sverige har vi en gräns på att ge vidare minst 75% om man skall vara berättigad till ett 90-konto.) Men, när hon förklarade att detta bara var temporärt och att de var tvungna att investera för att kunna samla in de riktigt stora pengarna på längre sikt, så lät det mycket logiskt.

Det är viktigt att investera för framtiden. Att rusta sig och skapa förutsättningar för att kunna utvecklas rejält på längre sikt. Eller, som en annan person uttryckte det; Det är viktigt att våga språnget och lämna trygghetsplatån. Man kan nå oanade höjde om man bara vågar satsa och investera för framtiden.

Rebecca Sycamore

Rebecca Sycamore

 

 

Situationsanpassat ledarskap

Har precis landat i London. Ska vara här på studieresa några dagar. Vara med på seminarium och göra studiebesök hos engelska kolleger i branschen.

Jag var ledig den här första eftermiddagen och strosade runt vid Covent Garden. Sprang på den lilla butiken och caféet ”Bageriet”. Ett underbart litet svenskt bageri. Och det passade så bra in här i London. Utbudet var ganska strikt reducerat till de svenska klassikerna semla, prinsesstårta, mazarin, kanelbullar och grovt bröd. En liten lokal med två bord och ljusa lätta möbler.

Så kanske inte ett fik skulle ha sett ut i Sverige. På hemmaplan kanske caféet skulle varit större, utbudet mer omfångsrikt och möbleringen annorlunda. Men, i London blir detta ett jättefint svenskt café som passar perfekt in i sin omgivning.

Detta för tankarna till det situationsanpassade ledarskapet. Vilken konst det är att anpassa sitt ledarskap till olika situationer och till olika medarbetare. Man kanske inte alltid kan köra sitt egna race med den ledarstil som man gillar bäst själv. En del medarbetare både hanterar och vill ha jättestor frihet, medan andra behöver stöttning och direkt handledning ofta. Som chef kanske man får hoppa mellan de fyra olika ledarstilarna under en och samma dag; Instruerande, deltagande, delegerande eller rådgivande.

Det man behöver tänka på då är den rådande situationen; Vilken typ av medarbetare har jag? Vilken situation råder nu? Är vi i förvaltarfasen, eller i en förändringsprocess? Behöver jag vara instruerande, fastän jag som ledare trivs bättre med att vara rådgivande? Eller behöver jag vara deltagande för att få med mig gruppen? Kanske funkar ett delegerande ledarskap bäst just nu?

Och om man klarar av att hantera det situationsanpassade ledarskapet, så blir det som med det svenska ”Bageriet” vid Covent Garden i London. Något som med rätt anpassning fungerar perfekt i omgivningen och den rådande situationen.

Det svåra samtalet

Det är lätt att i teorin genomföra ett svårt medarbetarsamtal. Det är också lätt att ge goda råd och skriva ner flera tips på hur man håller det svåra samtalet. Men, det är otroligt mycket mer komplicerat när man väl sitter där. Med sin medarbetare framför sig som man vet inte kommer att gilla det man har att säga och som förmodligen kommer att bli både ledsen och upprörd över budskapet.

Jag har egentligen bara tre tips som jag verkligen tycker funkar hela vägen. Tre råd som man kan hålla sig till också när känslorna tar över och man inte längre tycker att man styr samtalet såsom man hade velat.
Och det är att samtalet genomgående ska präglas av:

  • Ärlighet
  • Tydlighet
  • Vänlighet

Ärlighet: Vik inte av från den åsikt du hade som mål att förmedla. Behåll dina ursprungliga intentioner och var ärlig med vad som inte är förhandlingsbart. Är det inte ett diskuterande samtal, utan en åtgärd, en förändring eller ett budskap som ska fram, så måste man vara ärlig med detta hela vägen.

Tydlighet: Linda inte in ditt budskap så mycket att man inte vet vad det är du menar. Tydlighet är A och O. Det skall inte finnas någon tvekan efter samtalet om vad som var ditt budskap.

Vänlighet: Allt kan sägas på ett vänligt sätt och då tas det också emot bättre än om man är bufflig och tvär. Man kan vara rak, tydlig, ärlig och ”obeveklig” men ändå vänlig. Vänlighet och professionalitet går ofta hand i hand.

Detta är de tre hållpunkter som jag kan råda till i ett svårt medarbetarsamtal. För praktiken är alltid tuffare än teorin.

Lite vänlighet skadar aldrig

Cyklade till jobbet idag. Och i Göteborg är det ibland förenat med livsfara. Här råder aggressivt ställningskrig mellan cyklister och bilar, mellan gångare och cyklister. Men, för det mesta är det skönt att cykla till jobbet, trots hetsen.

Men, jag måste bara säga en sak: Jag tycker INTE om män i självlysande cykeldressar och vadderade tights som tror att varje dag är en kamp om segern i Giro d´Italia. Vi cyklar till jobbet. I centrala Göteborg. Man måste inte preja och meja ner sina medtrafikanter bara för att man har en cool cykel och neonfärgade spandexbrallor!

Bestämde mig dock i morse för att vara lite extra trevlig i trafiken.  Tänkte att jag skulle tacka alla bilister som stannade för att släppa fram mig i en korsning. Och det blev en markant skillnad i stämningen på vägen. Framförallt för mig själv, eftersom hela mitt fokus nu låg på att vara trevlig, söka ögonkontakt och även vinka lite till bilisterna i varje gatukorsning. Bilförarna såg också ut att bli glada; förvånade och glada, när jag tackade dem.

Så, jag kom fram till jobbet på gott humör. Hoppas att jag också kunnat bidra till att en och annan bilist kom fram till sitt jobb lite gladare och mer harmonisk.

Lite vänlighet skadar aldrig

Kvinnor i huvudrollen

Lina Mattebo, krönikör i tidningen Dagen, skriver en krönika på exakt samma tema som jag bloggade om häromdagen; Kvotering och bristen på kompetens och insikt hos dem som skall ordna talare, eller sitter i en valberedning. Lina har en annan vinkel, men den är lika aktuell och brännande. Och man kan inte låta bli att förundras, när får vi en förändring?

Varsågod, en tänkvärd och läsvärd krönika:

Kvinnor i huvudrollen.